Ibland kommer man på att man håller på att göra någonting för första gången. Och då kan det kännas mycket större än vad det är egentligen.
I helgen hade vi besök ifrån goda vänner och deras barn. En hel familj på övernattningsbesök och det är minnsann ingenting som vi har haft förut. Vi har haft mängder av besök från familj och vänner som bor en bit bort men en hel familj - nixpix.
Jag tänkte på hur det var när jag var barn, hur jag såg framemot dessa helger där det fanns någon att leka med hela tiden, där man kunde ligga i sängen och småprata och fnissa och sedan studsa upp och fortsätta leka. De vuxna som var så upptagen med att äta och prata. Vilka tråkiga människor.
Precis så blev det också. Barnen lekte och busade och vi vuxna satt och åt och pratade.
Betyder det att jag är vuxen nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar