Den där ryggen...

slutar visst aldrig att göra ont. Bäst mår den när jag promenerar. Då är det väl bara att göra det.

Ikväll var jag också på första Yoga-lektionen. Det var bra fast jag kände som Uppsalas mest oviga person. Men det är ju därför jag är där. Nu hoppas jag att jag vågar mig i simbassängen snart. Där har jag i alla fall lite bättre förutsättningar.

Den där ryggen alltså. Som ställer till den för mig och tvingar mig till nya vanor som är bra för mig.