Idag är ryggen mycket värre igen. Det är svullet och gör ont, jag knaprar Voltaren och känner mig smådeppig. Och trött på detta. Det finns massor av saker som jag vill och behöver göra istället för att ha ont.
Blä.
Det värsta av allt är att detta är mitt eget fel. Snälla snälla, får jag en andra chans? Jag lovar att simma och yoga som naprapaten sa. Jag lovar att ta hand om mig själv bättre. Verkligen.
Det näst värsta är att jag bli så nere. Det behövs ganska många positiva tankar här.
Två timmar senare:
Sådärja, nu har jag och sonen slappat i soffan i två timmar. Förutom det dåliga samvetet över att vi inte har gått ut känns det bättre.
Pust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar