Sådärja. I fredags var jag på fest och nu, söndag morgon känner jag mig som en människa igen.
Tantpoäng?
Själva festen var ganska kul. Det var intressant att bara sitta där och iiakta folk. Radiomänniskor gillar att höras - och att synas. Det var inga blygsamma personligheter där inte. Presentationer av nomineringarna och priserna var imponerande men vad skulle man annars förvanta sig av organisatörer som har tillgång till en radiostudio, kunskapen och tekniken som krävs för att åstadkomma detta. Deadline var nominerad till "bästa reportage" man vann ingenting. Buh. Det vi hade missad var att man tydligen skulle nominera sig själv. Menmen, nästa år kammar vi hem en grandslam har vi sagt. Eller har jag sagt i alla fall.
Efter middagen blev det häng i baren där tanten fick dela med sig av sina visdomar. Så det blev en kombination av de två alternativen i förra inlägget: visst kom det på tal då och då att det har varit en hel del fester "förr i tiden" men inte gick jag hem först inte. Nejhej, jag väntade tills utslängningen.
Jag gick och la mig i min icke-ortopopedisk korrekta säng kl 02.30 för att bli väckt kl 05.45 av min son som tyckte att det var dags att gå upp. Jag lyckades ligga kvar med många avbrott och resten av dagen var ett lätt koma.
Tanten ska inte ut och festa helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar