Den berömda ketchup-effekten har inträffat. Helt plötsligt händer en hel massa saker och jag hoppas att det är bra saker. Samtidigt vågar jag knappt skriva om det eftersom jag är rädd för en liten jinx. Men eftersom jag inte har drabbats av storhetsvansinne och tror att min blogg är populärast i landet utnyttjar jag tillfället att skriver av mig lite.
Affärsplanen är som bekant inlämnat och idag ringde konsulten för att boka in ett möte på fredag. Det är då jag verkligen får sälja min affärsidé och övertyga dem att jag är Sveriges nästa stora vetenskapsjournalist.
Samtidigt har jag kanske ett jobb på gång. Ett riktigt jobb med lön, semester, kontor, kollegor och sånt som jag inte har haft på ett tag. En tjänst tills vidare, något jag inte trodde existerade i den här branschen eller i någon annan bransch som jag någonsin skulle sätta min fot i. Den enda nackdelen är pendlingen men det är kanske något som går att lösa, skriva kan jag ju göra lite var som helst.
Så länge som jag inte har skrivit på något papper kör jag parallelt även om det känns lite schizofrent. Men jag kan ju ha otur och det blir ingenting av nåt. Inget starta eget bidrag och inget jobb. Tillbaka till ruta ett.
Kalla mig gärna för galen men en liten liten bit av mig skulle föredra frilanslivet. Bara fördelarna förstås. Men vem tackar nej till en fast anställning som vetenskapsjournalist?
Inte jag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar