Lite tankar om forskningspolitik

Jag kom på att jag inte har skrivit så mycket om förra veckans uppdrag. Dels var det krönikan, som för övrigt blev rätt så bra. Jag lägger upp den eller en länk när den är publicerad.

Sedan skulle jag skriva lite om forskningspolitik. Två saker lite närmare bestämt:

• Björklund har tagit över även som forskningsminister
• Forskarassistenttjänsten försvinner som anställningsform och Vetenskapsrådet ska inte längre finansiera forskartjänster

Självklart försökte jag få tag i Björklund. Men han är upptagen. Mycket upptagen. Hans pressekreterare blev nog ganska trött på mig, i slutet lät det lite som "don't call us, we call you". Ok, det var kanske lite väl optimistiskt. men å andra sidan undrar väldigt många människor vad som kommer att hända med forskningspolitiken och då tycker jag att han egentligen borde svara på dessa frågor. Karln får väl hålla en prresskonferens om inget annat. Men nu reser han land och rike rund för att hälsa på olika universitet, kan ju vara trevligt, men en man med så lite tid borde kanske kunna hitta ett effektivare sätt att informera sig?


Vad det gäller forskarassistenter hade jag en del bra material redan* men kom sedan på den smarta idén att det vore bra att prata med dem som faktiskt är unga forskare. Jag fick kontakt med Junior Faculty i Uppsala och dem var mycket entusiastiska. Till en början. Talade fritt och gav många bra exempel på vilka problem som finns och hur man skulle kunna lösa dem. Sedan skrev jag ett utkast om det de hade sagt och var egentligen ganska försiktigt. Tillbaks kom värsta korrekturen, till och med ett dokument som hette "förbjudna meningar". Jag förstår detta, jag vill verkligen betona det. Jag vill inte hänga ut eller skada någon, jag vill belysa dem problemen som finns. Och det är självklart att jag i sådana fall är mycket samarbetsvillig. Jag löste det hela genom att citera andra personer som hade sagt samma sak.


Men jag undrar: om man nu vill förändra någonting, krävs det inte att man blir lite obekväm då och då? Det är svårt att göra revolution och samtidigt vara systemet till lags så att man kan klara ännu ett steg i karriären.


Som vanligt kommer en länk till artikeln senare.

* Till exempel det här inlägget på bloggen under lagerkransen