En helg som jag verkligen gillar i november är Alla Helgon. Fastän det kan kännas ganska meningslöst med en röd dag på en lördag (vem kom på den idén?) blir det en helg där jag saktar ner lite. Mörkret är här för att stanna och vad passar då bättre att ta en tur till kyrkogården och titta på alla ljus. Det är verkligen vackert. Rörande också att bara iaktta hur till exempel en pappa och en son står framför en grav och tänder ett ljus. Pappan som sitter på huk och pratar med sonen som tittar på det nyss tända ljuset. Är det mamman som har gått bort? Eller en älskad farfar?
På gamla kyrkogården i Uppsala finns ett grav av en pojke som dog när han var tio år gammal. Jag har ingen aning vem det var eller vems hans familj är men jag har tänkt på dem. Varje gång jag går förbi ligger det glaskulor och någonting annat på graven. Jag skulle vilja veta mera men samtidigt inte. Jag skulle känna mig som en inkräktare om jag skulle börja ställa frågor.
Våran tradition har blivit att gå över kyrkogården och tända ett ljus för Fredriks pappa vid minneslunden. Dottern vet att hennes farfar är död och att han varit det länge. Förra året undrade hon lite om det var en drake som hade sprutit eld på honom och om det var därför att han dog. Och så hamnade vi i en konversation om livet och döden. Mycket filosofiskt och så passande på en dag som fylls av både saknad och glädje över dem människor som fortfarande betyder mycket för oss fastän dem inte finns här hos oss längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar