Min första vecka

som egenföretagare och frilansare på riktigt har varit händelserik. Jag tolkar mitt fulla schema som ett gott tecken fastän jag borde vara lite försiktigt där. Tidskriften jag skriver för har inlämning runt den 20:e varje månad och trots att jag har varit medveten om mina uppdrag ett bra tag så ägnade jag mig åt en hel del procrastination. Det är farligt och dumt och jag lovar mig själv bättring.

På grund av dessa jobb i sista minuten har jag inte hunnit blogga heller. Därför en snabb sammanfattning av veckan.

Måndag - fotokurs på poppius. Namnet på kursen var "foto för reportrar" och eftersom jag ganska ofta också fotar när jag är ute på uppdrag tänkte jag att det kan vara en bra idé att ta en kurs. En bra och känd fotograf ledde kursen men tyvärr blev det ganska råddig och det handlade mest om att ta snygga porträttbilder. Det finns ju en poäng att kunna det men jag hade mer förväntat mig att få tips hur man fotar på en presskonferens, hur jag får det bästa ur min kamera och hur jag kan fusera bild och text. Efter lunchen skickades vi ut i novemberregnet och sedan gick resten av eftermiddagen åt att ladda över bilderna till datorn. Bara lite diskussion och input, de mer artistiska bilder fick mest beröm. Mmmh. Jag vill inte direkt säga att jag är missnöjd men kursen levde inte upp till mina förväntningar.

Det är väl bara att jag ger mig ut med kameran och experimenterar själv.

För övrigt hade jag sinnesnärvaron att ta med handboken på morgonen, tyvärr var det den finska versionen jag greppade.

Tisdag - tre artiklar att skriva med deadline på torsdag. För två av dessa hade jag redan gjort en hel del research och intervjuerna, den tredje var orörd. Dagen blev inte sådär effektiv som jag hade tänkt mig, det blev en hel del trams på facebook också. Jag tror att det berodde på alldeles för många tomma word-dokument och den där känslan "nu är det på riktigt" som snodde min uppmärksamhet.

Onsdag - nu börjar det hända saker. Den längre artikeln om retoriken som företag som säljer gentester via nätet blir klar. One down, two to go. Jag ringer frenetiskt till personer på skolverket för att ta reda på mer om den nya läroplanen (okänd mark för mig tills dess) och upptäcker att det handlar om upptagna människor. Det här blir inte lätt. Bilen ska få vinterdäck och besiktigas, en intervjuperson ringer när jag står i bilhallen och ser en farbror som pratar med tanten från besiktningen, han skulle vilja köpa precis en sådan bil. Intervjupersonen kan inte intervjuas just då, han ringde för att säga att han är för upptagen och ska maila namn på några andra personer (som troligen ör också upptagna).
Tillbaka hemma vid text nummer två, en kort historia om neuroblastom, plingar mailboxen med ett meddelande om jag har lust att bevaka ett evenemang nästa dag på Ångström. Det är klart jag har. Men har jag tid? Det måste gå på något sätt.
Text nummer två blir klar sent på kvällen/natten, forskarna och jag mailar lite fram och tillbaka och en viss skriva-pek känsla infinner sig. Samtidigt kollar jag den nya läroplanen och börja skriva på text nummer tre.

Torsdag - sonen är sjuk och maken vabbar halva dagen. Jag är på Ångström och lyssnar på ett mycket intressant föredrag om sjukvårdssystemet i USA. Jag intervjuar föredragshållaren som verkar vara något av en ikon inom det området. Annars blir det ganska mycket presentationer med alldeles för mycket detaljerad data, någon borde berätta för forskarna att de borde bestämma sig vad de vill att folk ska komma ihåg. Jag utnyttjar tillfället och pratar i telefon med en kemilärare om den nya läroplanen och börjar få grepp av det hela.
På lunchen träffar jag en kvinna som disputerade på samma institution som jag och som nu också är journalist. Hon rekommenderar ett närverk till mig och det känns kul. Det är lite det jag behöver, personer som gör någonting liknande och som kan bistå med lite råd och stöd. Jag kommer att behöva massor av både delarna.

Eftermiddagen går mest åt att vabba och ett försök att göra en telefonintervju med två barn som stör, det blev inte så bra. På kvällen mera skriva skriva skriva. Och en son som vill att någon (jag) ska ligga hos honom.

Fredag - telefonintervju och jobb på text nummer tre. Skickar in det hela med en känsla att det inte blev så bra. Jag gillar verkligen inte detta.

Vad har jag då lärt mig?
Det uppenbara skulle man kunna säga. Att disponera min tid bättre, att räkna med att intervjupersoner inte går att få tag på i första vändan och att det kan ta ett litet tag att sätta sig in i nya ämnen. Barn kan bli sjuka, bilar ska besiktigas och citat ska godkännas. Allt går inte att lösa genom att jobba på kvällarna.

Å andra sidan
har jag hittat ett nytt nätverk, har lärt mig massor om läroplanen som jag hoppas kunna utnyttja i kommande uppdrag, har fått lite idéer att skriva om samt haft en upptagen start. Det hade nog varit värre att sitta och rulla tummarna första veckan.

Nästa vecka
ska jag planera! Visst, visst, jag kommer att förkasta planeringen men det är i alla fall en början. Jag ska också ta tag i rent organisatoriska saker för att ordna upp mitt liv som företagare.

Vi får se hur det går...