Det sista äventyret

Det här är en text som jag skrev på min kurs på poppius igår. Syftet var att dra igång en blogg som journalistisk verktyg. Jag ska inte göra detta på riktigt (fast det vore kul), men varsågod, här kommer texten.

I måndags fick jag nöjet att uppleva det som en vän till mig har kallat för det sista äventyret i vårt moderna samhälle – att åka tåg. Inte vilket tåg som helst heller men den berömda pendlarsträckan Uppsala-Stockholm. För att göra det hela extra spännande skulle jag ta just dem tågen som väldigt många med pendlaröde åker med, till Stockholm kl 07.49 och tillbaka till Uppsala 17.11.

Grattis och lycka till.

Som före detta pendlare till Karolinska Institutet i många år var jag väl förberedd. Min iPod var laddat och klart, jag hade någonting att läsa, rentav att jobba på och visste att det är en bra idé att vara på plats några minuter innan tågets avgång för att få en eftertraktad sittplats. Det är strategier som funkade ganska bra för ett par år sedan.

Men tydligen var min vision av en dags pendling en total utopi. På grund av vagnbrist var tåget mycket kortare än vad det skulle ha varit, för att vara exakt bara hälften så lång. Jag kopplade genast på strategin ”att hitta en bra ståplats” men inte heller detta var enkelt. Jag fick luta mig åt en vägg i alla fall, där stod jag och försökte läsa en rapport som jag senare på kvällen skulle skriva om. Bredvid mig, i hyllan där man kan lägga baggage, hade en man kurat ihop sig med sin bärbara dator. Han satt där och jobbade. Jag fick passa mig noga för att inte trampa på honom. I Knivsta klev fler människor på och eftersom jag absolut inte ville ge upp min ståplats med vägg att luta sig emot pressade jag mig mot väggen för att släppa förbi folk. Mannen i baggagehyllan levde ett farligt liv där. Tåget blev så fullt att en kvinna valde att sätta sig på toaletten. Det är en sittplats i alla fall, om än en ganska otrevlig sådan.

Vägen hem var lite bättre för min del. Jag fanns på perrongen när tåget rullade in, tjugo minuter innan avgång, och fick en bra sittplats. Många fick dock stå och det verkade som om många var väldigt vana vid det. En tjej som stod i gången hade tydligen hittat ett speciellt sätt att stå på så att hon samtidigt kunde hålla sin bärbara dator och titta på ett avsnitt av serien friends.

Tack gode gud att jag inte behöver göra detta varje dag. Min facebook sida svämmar över av status uppdateringar av kompisar som är arga över inställda och försenade tåg eller uttrycker sin förvåning över att tåget gick i tid och att det fanns plats. Nu förstår jag dem och kan bara säger: jag beklagar.