Äntligen!

I fredags kom äntligen Ergo med mitt reportage och den berömda krönikan. När jag gick in på webben fanns redan en kommentar och även på facebook började positiv feedback komma in. Jag blev verkligen glad och kände för första gången på riktigt att det kanske var en bra idé att skriva om det här eländet. När jag gjorde det var det lite för mig själv men också för att jag verkligen ville lyfta fram frågan. Alla kommentarer visar att det uppskattas och det är såklart kul.

Jag fick även ett mail från en kille som kände igen sig fastän han var verksam inom humaniora. Som Jorge Cham sa så passande: Det här är en global misär inom alla discipliner.

Nu har jag ny energi för att fortsätta skriva om forskningspolitik. Jag har redan fått en längre krönika i uppdrag, den här gången av Kemivärlden. Samt ett uppslag om ett känd svensk forskningsinstitut men där hamnar jag genast i kategorin "dilemma" igen. Jag får se hur jag gör med den saken.

Alla ni som har en åsikt om forskningspolitik, lämna gärna en kommentar här vad NI vill att jag tar upp.