Bissi woman

Det tyckte en kompis till mig idag att jag var. Upptagen alltså. Hon själv är mammaledig med barn nr3 och på min fråga om inte hon var ganska så upptagen också sa hon (eller skrev, vi chattade på facebook)
- Inte just nu när de stora barnen är på dagis och skruttan sover.

Dags att plocka fram pralinerna alltså.

Här blir det inte alls mycket praliner. Vilket kan ju vara bra med tanke på att jag ändå inte vill gå upp i vikt men samtidigt känner jag mig snopen. Jag borde ha rätt till en viss pralinkonsumtion varje vecka. Med tillhörande tv-tittande eller läsande av chick- eller tant-lit.

Nu har jag varit inskriven hos AF i en månad. Jag gick dit på en måndag, var upptagen med blanketter och telefonsamtal resten av veckan och satt på första kurstillfället för starta-eget på fredagen. Veckan efter det blev det lite ansökningar och efter det har jag frilansat, sökt jobb och startat eget. Bara för att ytterligare försvåra mina chanser att någonsin få äta praliner ska jag nu börja läsa en kurs i digitala medier i Stockholm, få hjälp av Trygghetsstiftelsen (även detta i Stockholm), ta tag lite hårdare i min affärsplan med hjälp av drivhuset och ta del av deras kurser. Dessutom är det självklart att jag inte säger "nej" till ett frilansuppdrag.

Jag börjar själv undrar om det här är rätt strategi. I för sig känner jag mig allt annat än arbetslös vilket är ju bra om man tar hänsyn till att jag länge tyckte att bli arbetslös är det värsta som kan hända. Om det inte känns  har det värsta inte hänt? (Vilket det ju faktiskt inte gjorde. Till min stora förvåning öppnade jorden sig inte och slukade mig när jag kom ut från AF första gången).

Men kanske blir det ändå för många parallela planer?
Saken är ju den att jag inte vart jag är på väg. Och då är det bra att ha många möjligheter. Eller hur.
Jag fortsätter nog i den här stilen tills det klarnar lite mera. Frilansandet känns ändå som mest trovärdigt just nu.

Mer i nästa inlägg.