Vem

vill gå på bio?
Så sa jag till mina barn igår. Svaret var: jag och dottern ville, sonen är för liten och har aldrig varit på bio, vi bestämde att han ville det. Han gillar popcorn och uppfyller därmed en viktig förutsättning.

Den utvalda filmen (av mig) var "Vem", en filmatisering av Stina Wirséns böcker. Vi har läst ganska många av Vem-böckerna med mycket inlevelse. En storfavorit här hemma.
Jag intervjuade Stina Wirsén för ungefär ett år sedan och då pratade hon rätt mycket om filmen. Jag skrev ett personporträtt på henne efter vårt möte och det är väl ingen överdrift att säga att jag verkligen gillar henne. Hon gjorde ett ganska stort intryck för mig, inte bara för alla dem fantastiska sakerna hon gör men ännu mer för att hon gör det hon alltid har velat. För ett år sedan, när mitt eget självförtroendet var någonting jag fick leta efter, var denna självklarheten någonting som fick mig att förstumma. Fast på ett bra sätt.

Tillbaks till bion. Spännande var det. Först lite dramatik eftersom dottern ramlade i biosalongen och spillde ut halva popcornen. Vilken tur att även den minsta portionen (såklart att barnen skulle ha varsin) är så gigantisk stora. Sedan drog lite trailers igång som var alldeles för högljudda och som fick sonen att säga "gå em". Jag blev lite orolig där ett tag.

Men, när det äntligen var dags för själva filmen, var det helt underbart. Vi var som förhäxade alla tre. Vi föjlde filmen med samma inlevelse som när vi läser böckerna och det var vi inte ensamma om. En halvtimme var ganska lagom för sonen också, trots allt var det hans biopremiär.

Efter det gick vi till biblioteket för att låna så många Vem-böcker som möjligt. Sedan var det dags för lite lek i Stadsparken och efter det McD. Jag hade nästan tänkt skippa besöket på hamburgare-restaurangen men dottern påminde mig om det och på så vis slapp jag laga mat. Smart.

När vildingarna var utfordrade somnade sonen i cykelkärran.

En lyckad eftermiddag för oss alla. Det är en av de finaste sakerna jag vet: att bara dra iväg och bestämma vad som ska hända allteftersom. När det funkar med barnen blir det verkligen en alldeles speciell känsla. Och jag är fortfarande tillräckligt mycket barn för att själv bli barnsligt förtjust i bra barnfilmer, böcker och den glädjen som är ganska oskuldig. Alltså att helt enkelt njuta av stunden utan att tänka på alla "borde" och "måste".

Plus i kanten för oss!

Personporträttet på Stina W är fortfarande opublicerad. Kanske dags att försöka sälja det?