Att doktorera eller inte

Enligt en artikel i dagens studentbilaga i UNT är att doktorera det finaste och roligaste som finns. Ett kall. Ett hobby som man får pyssla med på skattebetalarnas kostnad.

En kompis till mig skickade mig länken idag och hon var förbannad. Det blev jag också.

Bortsett från faktumet att faktiskt inte alla tycker att doktorerandet är det finaste som finns och det bästa de har gjort så undrar jag lite när jag läser den här typen av odelade positiva artiklar: vad händer sen?
Efter minst fyra års slit står man där med sin fina titel. Men vad ska man göra med den förutom att köpa doktorsringen?

• Det alternativet som har mest status och som förväntas om man vill anses som lyckad inom forskningen: göra en postdok
• Söka jobb inom industrin (lycka till)
• Göra någonting helt annat där man inte har så mycket glädje av sin fina titel
• Skola om sig. Att läsa till gymnasielärare är ganska poppis. Eller så kan man satsa på en ännu mer osäkrare karriär och bli journalist, som jag.

Att göra en postdok är egentligen bara en temporär lösning. Ganska snart dyker frågan "vad händer sen" upp igen. Och den här gången går tiden mycket snabbare, det är inte heller ovanligt att folk kommer på att de är 30+ och skaffar barn under just den här tiden.

Min poäng är att karriären som forskare hela tiden blir svårare. Det är inte många som blir kvar till slut. Det är nästan ett hån för dem som är duktiga: oj vad fint att du har ansträngt dig, här har du en biljett till ännu några år i helvetet.

Visst kan det vara kul att forska. Det är väl därför folk är kvar och står ut med omänskliga förhållanden.

Jag skulle vilja att blivande doktorander blir upplysta om vad de ger sig in på. Att de har obligatorisk läsning om personer som har gått sönder eller blivit helt desillusionerade. Att de måste skriva någonting om sina motivationer, hur de kommer att bemästra kriser och hur de har tänkt att få sitt "kall" att gå ihop med resten av livet. Som det är nu blir många bara kvar efter sitt exjobb. Ganska bekvämt att slippa söka jobb och så var det där exjobbet ju rätt kul eller?

Artiklar som den i UNT är helt vilseledande och borde förbjudas.
Enligt min kompis är det PR för att värva billig arbetskraft till universiteten. Och det kanske det är, vem vet.