Detta är dilemmornas vecka. Egentligen är det inget ovanligt, beslut måste tas hela tiden men ibland är det lite svårare och känsligare.
Jag har såld mitt reportage om forskningspolitik till Ergo, detta har jag skrivit om tidigare. En personlig krönika om mina egna erfarenheter som doktorand och forskare vore fint att ha, tyckte chefredaktören. Jag skrev en sådan redan i våras, ungefär i den svängen där jag bestämde mig för att inte längre söka forskartjänster. Det var ett stort beslut som jag våndades en hel del med. Krönikan var ett sätt att bearbeta den sorgen jag kände över att överge forskningen.
Hur som helst så ska krönikan publiceras tillsammans med reportaget. Jättekul tycker jag.
MEN
I krönikan nämner jag vissa mindre positiva upplevelser i den förra forskningsgruppen och att jag vantrivdes.
Fast jag inte skriver några namn är det inte särskild svårt att lista ut vilket ställe/vilka personer det handlar om. Sannolikheten att någon där läser Ergo är ganska liten, men Sverige är ett litet land och speciellt inom forskningen känner alla alla.
Vi har aldrig pratat ut om det som har hänt.
Frågan är alltså: ska jag berätta om publiceringen och skicka krönikan eller helt enkelt inte göra någonting?
Jag tror faktiskt att jag tar ett djupt andetag och mailar iväg den. Bättre att det blir lite ståhej nu än när det är försent. Jag vill kunna skriva mer om denna tråkiga episod i mitt liv utan att känna mig skyldig.
Önska mig lycka till.
Jag kommer att länka både till reportaget och till krönikan när allt är publicerad och klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar