Praliner

Det har varit lite prat om praliner på den här bloggen. Häromdagen fick jag kommentaren att jag skulle ta med dem i affärsplanen.

Helt klart en briljant idé. Jag ska budgetera för praliner under posten "personalvård". Eftersom jag kommer att vara ensam företagare är personalen jag själv. Jag kommer att känna mig mycket vårdad. Vad bra.

Det lustiga är att jag egentligen inte är överförtjust i just praliner. Choklad  älskar jag, det vet alla som någonsin har träffat mig. Med praliner beror det mycket på vad de innehåller. Sådana med sprit i är ganska äckliga, till exempel. Aladin-askar är ett mycket fascinerande fenomen som är kul att iakta men mindre rolig att konsumera. Men mer om det en annan gång.

I våras gick min konsum av choklad lite överstyr, det var när jag skrev på reportaget om forskningspolitik. Jag slet mitt hår över detta och tyckte för det mesta inte alls att det var ett roligt jobb jag hade gett mig själv i uppdrag. Viktigt och intressant men frustrerande och svårt. Då behövde jag chokladen för att överleva.

Efter den perioden resonerade jag med mig själv att jag måste dra ner på mängden och, för att inte vara allt för hård mot mig själv, satsa på kvalitén istället.
I centrala Uppsala finns en mycket fin chokladaffär, jag tänkte bli en återkommande kund där. Den något taskiga ekonomin har dock hindrad mig ifrån att omvandla planen till verklighet och därför har jag bara dragit ner på mängden men inte gjort nåt åt resten. En del av planen har funkat i alla fall.

För den som vill göra mig glad kan jag alltså tipsa om Annelie K på Drottninggatan, nära Stora Torget.
Istället för en blomma.